Patrik Kittel drog fullt hus till Vällingby.

Läs Hippsons artikel från clinicen:

Ridhuset i Vällingby är fullsatt när Kärsgatans RS tillsammans med Vällingby RS anordnar clinic med Patrik Kittel. Det visar sig att han är uppvuxen tillsammans med de inom hoppsporten välkända bröderna Westergren; Marcus och Pontus. Under kvällen delar de med sig av anekdoter från barndomen, som när Patrik skulle visa att han kunde hoppa lika högt som bröderna - om än utan häst.
Patrik upprepar flera gånger att det inte spelar någon roll vilken häst man har. Träningen har samma typ av mål och det är hur idogt man tränar som avgör hur duktig man kan bli. 
Patrik har själv gått den långa vägen, utan en massa pengar. Men han har hela tiden vetat vad siktet har varit inställt på och han har envist jobbat vidare. Han har studerat andra ryttare och har plockat med sig det han har gillat, har testat det hemma och har behållit det som passat honom. Patrik berättar: 
- Jag får ofta frågan vilket system jag har i min träning och svaret blir - jag har stulit allt! Var inte rädd för att testa sådant du ser andra ryttare göra, men utvärdera också vad som passar för dig och behåll godbitarna.
  
Populär nordsvensk
Under kvällen visas såväl yngre hästar i början av sin utbildning som äldre, rutinerade hästar. Patrik sitter också själv upp på en för honom helt ny häst, för att visa hur han lägger upp ett träningspass. 
Höjdpunkten enligt publiken verkar dock vara när Turbo gör entré. Turbo är den nordsvenska brukshäst som har blivit rikskänd genom kampanjen "Turbo till Globen". Patrik berättar att han, när det blev känt att Turbo skulle vara med, fick flera frågor om en sådan häst verkligen "platsade" på hans clinic. 
- Självklart!, är hans omedelbara svar. Det är till och med så att han passar utmärkt, Turbo är ett levande bevis på mitt budskap. Det är inte hästen som avgör hur långt du kan komma utan din målmedvetenhet. Ingen kan säga vad du kan och inte kan göra, förutom du själv, menar Patrik. 
Turbos ägare och ryttare Hanna Lundberg har haft problem med galoppombytena och Patrik är ivrig att få se om han kan hjälpa henne. Efter lite arbete med att få mer tryck i galoppen, och att Turbo ska gå framåt utan att Hanna använder skänkeln hela tiden, får de till några riktigt fina byten. 
Publikstödet är enormt och man känner hur hela ridhuset rider tillsammans med Hanna för att bytena ska lyckas. Visst är de andra hästarna fina, men i Turbo och Hanna kan publiken känna igen sig och se att budskapet är sant. Du kan komma långt med hästen som står hemma i stallet, bara du har den rätta viljan.
  

Hanna och Turbo hade ett enormt publikstöd.
  
Ska kunna rida utan spö
Att hästen ska hålla tempot utan att ryttaren skänklar i varje steg är något Patrik är tydlig med. Även de ryttare som sitter på rutinerade hästar som har tävlat Intermediaire och högre får upprepade instruktioner om att slappna av i skänkeln. Ingen ryttare får rida med spö, Patrik förtydligar: 
- Spöet är en hjälp och ska inte användas slentrianmässigt. När du har spöet ska det vara av en anledning, men i vardagsträningen ska det inte behövas.
Inte heller smackningar slinker igenom. 
- Smackar gör jag när jag lär in piaff och passage, så de ljuden använder jag inte i onödan.
Så fort en ryttare smackar är Patrik där och säger: 
- Inte smacka! 
Till publiken tillägger han: 
- Ni kanske tycker att det är tjatigt när jag påpekar det varje gång, men det är viktigt att jag som tränare är konsekvent även om det blir enformigt. Jag kan inte säga att min elev inte får smacka ena gången, och låta bli att säga något nästa gång. Det är precis som när vi lär hästarna, ju mer konsekventa vi kan vara desto snabbare blir inlärningen.
  
Avspänning är A och O
När hästarna kommer in i ridhuset är de lite spända och exalterade. Patrik ber då ryttarna att rida för att få dem att arbeta i en lägre form och komma till avspänning. Han vill att hästarna ska sträcka halsen framåt och nedåt, inte undan från bettet. 
- Nummer ett är alltid att få hästen avspänd. Innan den är det är det meningslöst att påbörja något annat, det gäller alla hästar. Fältsits är underskattat av dressyrryttare, använd er av det! Den lätta sitsen underlättar för hästen att slappna av och komma upp med ryggen, tipsar Patrik.
Och precis som med allting annat nöjer han sig inte med något halvdant. 
- När jag säger avspänd så menar jag det, hästen ska utan kontakt på tygeln kunna gå vart jag vill. Jag ska kunna galoppera den runt ridhuset på helt lång tygel, annars är den inte helt avslappnad och då vill jag inte börja jobba med den. Om det så tar en timme så får det göra det. Att trava eller galoppera på lång tygel innebär att hästen måste balansera sig själv och själv hålla tempo och linje. Det behöver den öva för att klara. Att rida med långa tyglar är också en balanskontroll för ryttaren, klarar du att hålla balansen med enbart sätet?
Målet är att hästen ska ha en "av-och-på-knapp" för avspänning och anspänning. För unghästen är det okej att knappen är långsam, medan den för en Grand Prix-häst måste vara omedelbar för att klara de övergångar som finns i dressyrprogrammen på den nivån.
  
Börjar med "skit-trav"
Patrik brukar inleda ridpasset med det som han kallar "skit-trav". Det är när hästen travar i ett långsamt tempo, inte fortare än vad Patrik vill, för att den ska bli avspänd. 
- Man ser många trycka iväg hästen i världens trav det första de gör. Jag kan bara jämföra med mig själv, inte skulle jag vilja inleda uppvärmningen med att springa i full fart! Då är det svårt att bli avspänd och komma igång i muskulaturen.
Med hästar som är lite spända av naturen kan det ta längre tid att komma dit man vill.
- Men de blir oftast bättre i det långa loppet eftersom de har den välbehövliga extra energin, säger Patrik. 
Själv är han också noga med att miljöträna sina hästar. 
- Jag tar med dem till tävlingsplatser redan innan de ska börja tävla, för att de ska hinna vänja sig vid miljön innan de också har krav på sig att prestera. Alla hästar blir annorlunda på en tävlingsplats jämfört med hemma. Har ni en som är exakt lika så ring mig, jag köper den direkt! skojar Patrik och fortsätter: 
- Vi rider dem både i skogen och på utebana, allt hjälper till för att klara tävlingsplatsens miljö. Hemma på gården har vi robotgräsklippare och vi brukar säga att när hästarna klarar dem så klarar de allt. 
Det måste fungera att folk hostar på läktaren under en uppvisning, menar Patrik. 
- Jag brukar jämföra med hopphästar; på dressyrtävling är det flera personer som leder samma häst, på hopptävling leder en skötare tre hästar och pratar i telefon samtidigt. Det ska mina hästar också klara!
  
Nervositeten smittar
Även ryttaren är många gånger nervös, och med en nervig ryttare är det snudd på omöjligt att få en avspänd häst. 
- Jag var själv jättenervös förut, berättar Patrik, och såg det som en stor svaghet. Jag är fortfarande nervös, men jag har nu valt att se det som en fördel. Att tänka: "Det är bra att jag är nervös!" ger ett mycket bättre utgångsläge. 
Patrik refererar till sin mentala coach, välkände Kjell Enhager, som brukar säga att "det är skillnaden som gör skillnaden".
När hästen är avspänd är nästa steg för Patrik att jobba med tempoväxlingar. 
- Skänkeln ska betyda framåt och handen tillbaka. Då är det också viktigt att vi inte använder skänkeln hela tiden. När du använder skänkeln så ge en ordentlig impuls och kontrollera att den ger en reaktion i bakbenen. Slappna sedan av i benen och använd dem inte igen förrän det behövs. 
Om du lär din häst att gå framåt utan att du trycker med skänkeln hela tiden kommer du också att få en bättre reaktion framåt när du väl använder den. 
- Det är bättre med en ordentlig korrigering än 15 halvdana. När du trycker med skänkeln i varje steg blir det som tjatiga försök att förekomma hästen från att göra fel, det vill säga sakta ner. Låt den vara fri från benen så att skänkeln verkligen betyder något.
Om du upplever att hästen är seg ska du börja med att kontrollera att du inte har "handbromsen i". 
- Håll kontakt med bettet men håll inte i, beskriver Patrik. Ha inte panik att hästen "måste gå på tygeln", för då kommer du att hålla för hårt. Hästen måste gå in i handen, så att när du ger tygel så sträcker den fram huvudet och när du tar i tygeln så tar den in huvudet. 
Du ska alltså ha ett fint "sug" i handen, där hästen väntar och håller kontakten med bettet. 
- Om hästen ökar tempot när du lättar i handen kommer du inte att kunna rida den framåt. Du måste först få den att vänta innan du kan aktivera den. Och framåt betyder inte öka, utan engagera.
  
Engagerade bakben
Genom små, små tempoväxlingar kan du få hästen mer engagerad i bakbenen. Patrik säger att de flesta ryttare nöjer sig med att ha två eller tre växlar i varje gångart, själv vill han ha minst 18! 
- Att ha många växlar ger uttryck till gångarterna. Börja med tempoväxlingarna i den gångart som hästen har lättast att göra dem i. Och rid inte bara långa sträckor, då finns risk att hästen "går isär". På sikt ska hästen klara både långa och korta sträckor, men anpassa alla övningar till individen och vad den klarar just nu.
Rid inte heller för länge i samma övning - variation av form, samling eller tempo ger en vaken och framåt häst. Se till att göra träningen intressant för hästen. Var kreativ och rid alla möjliga ridvägar. Håll dig borta från fyrkantsspåret, det gäller särskilt med unghästar. 
Tänk också på att hästar är gjorda för rörelse, vill vi ha hållbara hästar måste de få röra sig ofta och mycket. 
- Förutom att våra hästar rids går de också i paddock och leds fyra gånger per dag, säger Patrik.
  
Noggrann med detaljerna
Vill du komma någonstans i din utveckling gäller det att vara noggrann med detaljerna, både i ridningen och vid sidan om. 
- Har jag rätt längd på stiglädren? Sitter sadeln, tränset och bettet okej? Se till att ha en bra hovslagare och använd bra foder. Om de enkla sakerna är på plats blir också ridningen enklare.
Det blir den även av att du är konsekvent. Jobba varje dag med detaljerna, släpp inte igenom småsaker. Börja inte arbeta hästen förrän den är avspänd. Nöj dig inte med något halvbra, gör om övningen. Hur ska hästen veta vad som är rätt och inte om du är inkonsekvent? 
- Rom byggdes inte på en dag. Det finns inga underverk, bara ridning. Träna och fortsätt träna. Se också till att berömma det som är bra, alltid! Även små saker, säger Patrik. 
Såväl när han instruerar som rider själv hör man honom berömma med rösten, ofta och mycket.
- Det gäller också, även om det kan låta motsägelsefullt, att veta när vi ska våga nöja oss, att känna vad som är så bra som vi kan i dag.
Att vara noggrann med detaljerna innebär att alltid ha en plan för ridpasset. 
- Fundera redan innan på vad du vill komma fram till i dag. Ha fokus på att förbättra; vad ska min häst förbättra i dag, vad ska jag förbättra i dag? Det är de små sakerna som avgör. Inte vem som har mest pengar eller bäst gångarter, utan hur man fokuserar och hur man gör sitt jobb. 
Oavsett häst och nivå kan man alltid träna och bli bättre. Låt gärna någon du har förtroende för videofilma dig när du rider. Studera sedan filmen och välj ut vad du vill förbättra. 
- Jag tittade på filmen från när jag tog EM-brons och såg att jag flaxade ordentligt med benen i bytesserierna. Jag tyckte att det såg för j-vligt ut rent ut sagt, och gick direkt ut och övade på att rida bytesserier och ökad trav utan stigbyglar. Min sits kanske aldrig kan bli 100 procent, men om jag siktar på det kan jag kanske nå 98 procent. Och det är inte så dumt det heller...
- Alla kan! Känslan att vi kan utveckla oss själva och våra hästar, det är nöjet med att rida för mig, avslutar Patrik.