Jag heter Tore Frykberg och är "klubbmumie" i SäRK. Det betyder att jag är den äldsta medlemmen klubben! Kanske just därför har ordförande Jeanette bett mig skriva lite om klubbens "historia". Jag var ordförande i 7 år mellan -00 och -07 så den tiden har jag full koll på. För att det inte ska bli för långt har jag kommit överens med Jeanette om att vi ska ha hänvisningar till sånt som kan vara roligt att läsa mer om. För den som vill.
Den här redogörelsen gör inte anspråk på att vara den "sanna" historien. Var och en som kan bidra med en rättelse, en "glimt" eller något som är sannare eller bättre är välkommen att höra av sig till 
.
Klubben startades den 13 november 1993 och hade sedan sitt första årsmöte den 13 februari 1994. Det var Ridcentret (RC) med sina dåvarande ägare Jan och Lottie Mattsson som startade klubben och detta av två skäl: För att kunna ha tävlingar och för att kunna få kommunalt och statligt bidrag till ungdomsverk-samheten. Detta bidrag kallas LOK-stöd och betyder lokalt aktivitetsstöd.
Läs mer om LOK-stöd
Samma dag som första årsmötet föddes Mattssons första barn, Marina, och årsmötet beslöt därför att uppmärksamma händelsen genom att att uppta henne som hedersmedlem. Hedersmedlem är man på livstid och man är då också befriad från medlemsavgift. Så i det långa loppet är det en rätt betydande utgift för klubben att ha hedersmedlemmar!
Lottie var från början klubbens ordförande men som delägare av RC kunde hon inte fortsätta med det utan som ny ordförande valdes Elisabet Andersson, Gryta Ransta.
Läs mer om klubbens första och senare styrelser
Den nybildade klubben måste förstås ha en egen logga och den är samma som idag, fyra islandshästar på rad.
Läs mer om klubbens logga
Läs mer om Marina
Säfva Ridklubb var från början bara hälften så stor som nu. Det brukade finnas drygt 100 barn och ungdomar och sen ett tjugotal vuxna som medlemmar.
Från början fanns det bara ett 10-tal islandshästar och några storhästar.
Lottie, som var ridskolechef, tyckte bäst om det lilla formatet och vi som var elever kunde glädja oss åt mycket trevliga ridlärare. Islandshästarna var perfekta nybörjarhästar, trygga, låga (man slog sig inte om man trillade av!) och
framför allt mycket personliga; var och en hade sina egenheter.
Alla hade sina egna favoriter och skötarna bevakade svartsjukt sina kelgrisar.
"Förmänskliga inte hästarna!" brukade Lottie säga och med det ville hon få alla att bevara respekten för hästarna som de djur de är och minska risken för olyckor. Men det vi gjorde på skoj var att förmänskliga hästarna så fort vi kom åt speciellt i SäfvaBladet som var vår klubbtidning!
Läs mer om SäfvaBladet
Stallboden: En av de viktigaste uppgifterna för styrelserna på min tid var att för-söka förbättra ridelevernas närmiljö medan de var på Säva. Det gällde att ge ungdomarna ett slags "andra hem" i stället för att hänga i stallet. Var man i stallet skulle det jobbas med hästarna! "Stallet är Hästarnas Hem", hävdade Lottie och där skulle det vara lugn och ro!
Läs mer om Stallboden
Boxabåset var en smatt uppe i sadelkammaren för allas skötboxar. Varje box hade ett eget nummer och en egen plats i Boxabåset. Så glömde någon sin box i stallgången var det lätt att se var den skulle ställas in nånstans. Lottie var noga med att klubbens medlemmar inte skulle skräpa ner i stallet.
Hitteboden inrättades hösten 2003 för att kunna ta tillvara alla saker som glöm-
des eller tappades bort på Säva. Ibland kunde man förstå att det var med avsikt.
Ibland var det helt nya, fina saker som hittades. Hitteboden är igång även idag.
Uppropshörnan byggdes av Janne Mattson (planket) och mig, Tore, (bänken och skåpet) lagom till höststarten 2004. Uppropshörnan, som tog massor av tid att bygga, var en present till de uppropsflickor vi hade på den tiden. Nu för tiden har idén utvecklats och det finns stallvärdinnor i stället. De gör, nu som då, en otroligt fin och uppskattad insats för att ovana ridelever skall få hjälp och alla byten gå smidigt och snabbt.
Läs mer om uppropshörnan
Ungdomssektionen (US) Nu för tiden är US en stor och otroligt välfungerande del av klubben. Då på den tiden (vid sekelskiftet!) fick vi vara glada om en USstyrelse (USS) höll "två SäfvaBlad" som vi brukade säga. Det betydde att livslängden för USS var c:a ett halvår. I början var det mest lek i USS och det kom upp förslag som att måla Stallboden randig och så. Att det länge inte blev riktigt allvar berodde mycket på att det inte fanns några ponnies. Så när alla duktiga elever lärt sig allt som går att lära på en isis så försvann de till andra ställen. Men vi var verkligen jätteglada över de unga pionjärer som ändå fanns och som ville göra något för sina kompisar. Så det fanns även förr populära skötarkurser och, just det, spökkvällar!
Spökkvällarna var mycket uppskattade! Ett par gånger byggdes det en grotta med ett militärt maskeringsnät i cafeterian och där visades spökfilmerna. Ute i det becksvarta mörkret var det full rulle!!!
Läs mer om "Vilda skrik över Säfva"
Tävlingarna: Vi kallade vår tävlingsledning för tävlingssektionen, TS. Det är först på senare år som vi kommit på att det vi har inte är en sektion utan en grupp, tävlingsgruppen, TG. Men dåvarande TS hade en mycket kompetent ledning med erfarna Birgitta Gelin i spetsen och Kerstin Thorstensson som kassör. Det var fina, folkfestliknande tävlingar även då men ju mer tiden gick desto jobbigare blev det att hitta funktionärer! Till slut var det ingen kvar i TS och 2005 fick vi göra en storsatsning för att rädda tävlingarna! Vi hade inte det vi har idag, ordentliga funktionärsgenomgångar, skriftlig funktionärsbeskrivning tillgänglig för alla via hemsidan, ingen genomtänkt krisplanering och ingen sjukvårdsgrupp m.m. Säkerhetsrutinerna är mer medvetna nu och vi har fler som gått kurser och fått en insikt i tävlingsreglementet, TR. För att inte tala om datoriseringen av sekreteriatet med allt det som Equipe numera kan göra för att underlätta såväl före som under och efter tävlingarna!!! Nu så här i efterhand tycker jag vi var duktiga som kunde fixa två tävlingar per termin med det utgångsläget. Resultaten för Säfva Ridklubb då? Jag minns faktiskt inte. Jag blev intresserad för sent. I nu-läget är det bättre att fokusera på framtiden!
Ungdomssektionen: Det är bara en sak att säga, det är jättemycket bättre nu!
Jag tror att en av de viktigaste orsakerna är att de nya ägarna till RC som tog över 2007 satsade så mycket på att förnya hästbeståndet. Med så många nya ponnies har ungdomarna kunnat stanna kvar. De nya ägarna har också kunnat tillåta sig att vara mycket tillåtande och frikostiga gentemot klubbens med-lemmar som har stannat kvar i mycket högre utsträckning.
Ju mer sen US har växt upp som en faktor att räkna med desto säkrare har också tillgången på funktionärer blivit. Och betydligt fler ungdomar utan egen häst har fått tävlingserfarenhet genom att RC så välvilligt lånat ut sina hästar! Men då under -90-talet och början på 2000-talet tyckte vi att det låg ett särskilt värde i att verksamheten var liten och att ridskoleverksamheten och sammanhållningen i stallet och ungdomarnas närmiljö var det viktigaste för klubben att stötta.
Minnen från tävlingarna, läs mer här!
Kort sagt. Det är jätteroligt att arbeta med och för ungdomar med häst!
Det enda som vi, som är eller har varit, i klubbens ledning skulle kunna önska sig är att fler föräldrar och vuxna kommer med och hjälper till att utveckla verksamheten på olika sätt.
Hoppas att denna genomgång, trots alla brister, ändå får många att förstå hur mycket arbete som redan tidigare är nedlagt på att verkligen göra Säfva Ridklubb till, som det heter nu för tiden, den lilla klubben med det stora hjärtat!