Det var febril aktivitet i stallet den här speciella dagen. Det var ju första gången som vi var med och firade dagen i Burlövs kommun. Det kan nog bli en tradition, tror jag.
Alla våra ponnyer putsades och kläddes i vita schabrak. Bess blev extra fin med rumpan svept i blågult! Hon skulle naturligtvis göra en stor hög, som allvarligt höll på att smutsa ned de fina vita benlindorna.
Vädret var alldeles fantastiskt. Vädergudarna hade tagit fram bästa solskenshumöret. Vi gick i en lång rad genom Burlövs Egnahem. På en lekplats stod några figurer, små hästar, och dem blev ju naturligtvis alla ponnyer livrädda för. Det skuttades runt lite, men alla ungarna satt kvar. Klister i rumpan, tror jag?
När vi kom fram till kyrkan delades det ut flaggor till alla och så gick vi iväg mot prästgården. Först gick en dragspelare och sen kom alla ponnyer. Det var jättefint faktiskt. Vi samlades på gräsmattan och väntade på resten av paraden. Det var tal och musik och sen var det vi. Jag tror vi livade upp tillställningen, faktiskt.
Jag presenterade BuRF och sen var det Bess och voltigörernas tur. Dom var jätteduktiga och Bess var så vacker och duktig. Underlaget var inte det jämnaste för henne. Åskådarna gillade vad de såg och gav dem rungande applåder. Det fick även våra små ryttare. Vi vågade inte ta kadriljen i trav så det fick bli skritt, men publiken gillade det. Det var bara:”Åh, så söta” och ”Sååå små och så duktiga” Sen var det dags att gå hem, och från firandet fick vi med oss en jättestor låda med bullar och kakor. I stallet blev det fika och innehållet i den där lådan försvann med blixtens hastighet.
